Loreen – Vem fan är det?

Våra mer trogna läsare känner vid det här laget till att 2000aldrig hyser en viss aversion mot Sveriges mest populära TV-underhållning – nämligen melodifestivalen. Detta motstånd kommer sig inte av någon missriktad kulturelitism, vi gillar Camilla Läckberg, Norrlands Guld, små grodor och israskande rävar precis som alla andra. Men av någon anledning så har tjusningen med Melodifestivalen gått oss spårlöst förbi. Men det utanförskap som detta medför är inget vi koketterar med, vi vill gärna förstå vad det är som miljontals svenskar finner så angenämt och kunna ta del av detta.

För ett par veckor sedan försökte 2000aldrig att med gemensamma krafter avnjuta en deltävling. Vi hade för säkerhets skull tömt det lokala Systembolaget i avsikt att bedöva vår överkänslighet. Tyvärr överdoserade vi och har inga minnen av kvällen ifråga. Men skam den som ger sig. Vi ägnade mycken tid och vetenskaplig nit åt att finkalibrera doseringen av rusdrycker. Efter några veckors övande kände vi oss övertygade om att vi hittat den rätta balansen mellan glädjefyllt what-the-fuck och medvetande. Siktet var inställt på att ta oss till finalen. Så kom då dagen vi hade tränat så idogt inför. Och vi var där! Ja. Inte där, alltså. Inte där där. Vi möttes upp hos den i gruppen med minst tv, för säkerhets skull. Dessutom vill vi förresten vara väldigt tydliga med att det inte var vi som bombhotade Globen. Någon annan hann före. Följande är en exakt redogörelse för vad som hände:

(Vi har valt att kalla 2000aldrig’s medarbetare Adam, Bertil, Caesar och Urban, för vi heter inte så)

19.15 Chipsskålarna är fyllda och de första ölen upphällda. Stämningen är spänt förväntansfull.

19.58 Alla står i kö till toaletten. Urban som har en känslig blåsa hinner inte vänta och kissar i yuccapalmen.

20.15 Alla är klara på toaletten och den stora frågan är ”Vem ringer saneringsbolaget?”. Innan frågan hinner redas ut hör vi de sista tonerna av David Lindgrens ”Shout it out” och 2000aldrig konstaterar att vi missat det första bidraget. Det börjar ju bra i alla fall…

20.17 ”Jag reser mig igen” – Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern

Vi tar unisont en stor klunk whisky och konstaterar att Thorsten Flinck måste vara världens bäste och fräschaste knarkare. Borde inte han skriva skönhetstips i Aftonbladet? ”Hur du knarkar och samtidigt håller dig fräsch”.

20.22 ”Mystery” – Dead By April

Urban får ett lätt epilepsianfall av stroboskopljusen men vi lägger ut honom på altanen. Caesar som är den store poeten i sällskapet men också en riktigt framstående fågelskådare har en lång utläggning om att de kanske borde byta namn från Dead By April till Suicide In March. Övriga i 2000aldrig sätter sig på Caesar.

20.27 ”Why Start a Fire?” – Lisa Miskovsky

Bertil som normalt brukar skryta om sin stora blåsa reser sig och går på toaletten. Caesar som har en grav fladdermusskräck får panikångest när han ser bakgrundsdansarna och springer ut på altanen. Han snubblar givetvis på Urban men tillsammans gör de kvällens insats och bär in ett par backar öl.

20.32 ”Baby Doll” – Top Cats

När Top Cats äntrar scenen tittar Adam förfärat på TV-skärmen, springer ut genom balkongdörren och vaskar en kebabpizza. Den kostade 80 spänn. Jävla brat!

20.37 ”Euphoria” – Loreen

Nu utbryter en hätsk debatt huruvida euforia är ett ord med grekiskt ursprung som betyder ett tillstånd av extrem lycka (vilket det är) eller om det är en hemlig europeisk spionorganisation, som Urban vill låta påskina. European Union Foreign Intelligence Agency. Debatten slutar med att vi singlar slant om saken. Urban förlorar.

20.42 ”Soldiers” – Ulrik Munther

När Ulrik Munther börjar sjunga Soldiers piggnar Caesar till i ett trollslag. Caesar som har studerat internationella relationer utbrister förtvivlat ”Barnsoldater, barnsoldater…” innan han snyftande återvänder in i alkoholdimmorna. I detta läget tror vi att vi fått en vattenskada eftersom det läcker från taket. Men det visar sig att det kommer från pedofilkärringens lägenhet ovanför oss.

20.47 ”Mirakel” – Björn Ranelid feat. Sara Li

Hela 2000aldrig applicerar zinkpasta i ansiktet och börjar spontant skråla på Docent Död’s hit ”Bakom mina solglasögon”. Grannarna bankar irriterat i väggarna.

”Jag mår lite dåligt”, meddelar Urban.

20.52 ”Why Am I Crying?” – Molly Sandén

Adam räcker upp handen. ”Jag vet!” säger han lite förnumstigt.

Annars håller vi alla tummar för Molly, kanske mest för att hon faktiskt sagt att hon ska tatuera in Christer Björkmans namn på rumpan om hon vinner. Efter lite diskussioner kommer vi fram till att det nog skulle kunna ha en negativ inverkan på hennes sexliv. Urban som hittills varit relativt städad, om än sovande, säger skrockande

”Nej, vem skulle vilja satsa på Christer Björkman? Hö, hö!”

Urbans permanenta uteslutning ur 2000aldrig är nu ett faktum.

20.57 ”Amazing” – Danny

”Wow, Tron!” Säger Adam som är gruppens cineast och hopplöst strandad på 80-talet.

Urban vaknar tillfälligtvis till, gnuggar sig i ögonen och börjar sjunga ”Tänd ett ljus å låt han’ brinna”.

Det är det sista vi ser av Urban innan han rullar in sig i hallmattan och imiterar en vårrulle. Vi passar på att låna hans mobiltelefon ett tag och rösta en del. Melodifestivalen 2012 är något som Urban sällan kommer att glömma. Eller betala av.

21.03 Bertil kommer tillbaka från toaletten efter 65 minuter. ”Var fan har du varit”, undrar Adam och Caesar. ”Ähh…, jag sket…, men vad fan grabbar, de kör ju resumén nu. Det räcker väl?”

Gruppen inser att de har närt en förrädare vid sin barm och förstår att ett straff måste utdelas. Urban rullar runt i mattan och klipper Bertil vid knäna, Adam och Caesar sätter sig på honom och kompanistryk tar vid.

21.15 När alla är nöjda inser vi att Melodifestivalen tydligen inte är slut. En brunett står och skojar elakt och satiriskt med artisterna i green room. Vi blir kollektivt avundsjuka.

Sedan tar turboröstningen vid och vi får en smärre stressreaktion. De enda röstsiffror vi lyckas följa är Flincks och Ranelids. Kul förresten att Morgan Pålsson från Hipp Hipp fick ge rösterna för Irland.

Vi inser att nu är ett lägligt tillfälle att tävla lite vänskapligt . I ölhävning. Finalomgången vinns av Urban på walk-over. Caesar klagar lite och misstänker fusk eftersom det inte går att se om någon verkligen dricker när han är inrullad i en matta. Men efter att Caesar har fått sitt tröstpris i form av en 8:a Fernet Branca tystnar han. Vi störs lite av en irriterande låt på TV:n. Euphoria. Ingen kan påminna sig att de sett artisten eller hört låten förut.

”Vem fan är det”, undrar Bertil.

”Vete fan. Janis Joplins dotter kanske”, chansar Adam.

”Jag tror det är en ukrainska”, kontrar Bertil.

”Skit i det nu, grabbar. Fattar ni vad vi har gjort?” Caesar ser larvigt stolt och upprymd ut.

”Vaddå”, hörs det nyfiket dämpat från en hoprullad matta.

”Vi har gjort det! Vi har sett Melodifestivalen!”

__________________________________________________________________________________________